Den hänsynslösa kapitalismens ”chockdoktrin”

Den 10 mars 2018, i SKP:s lokaler på Ystadvägen 32 i Malmö, arrangerades filmvisning med gitarrmusik. Jag var en av de lyckligt lottade som såg den skickligt gjorda dokumentären ”The Shock Doctrine” av och med den kanadensiska antiglobalisten Naomi Klein. Marie Norgren (SKP) höll också ett anförande med fokus på den internationella kvinnodagen 8 mars före filmens början.

Av dokumentärfilmen ”The Shock Doctrine”, från 2009 av Mat Whitecross och Michael Winterbottom, framkom det att 1980 tjänade den genomsnittlige företagsledaren i USA 42 gånger mer än den genomsnittlige löntagaren. 2005 tjänade chefen 411 gånger mer än arbetaren. Hit hör även raden av folkmordsbrott som begicks av militärjuntorna i Chile, Argentina med flera andra länder i Sydamerika mellan 1960 och 1980. Hundratusentals människor utsattes sålunda för tortyr och förtryck och tiotusentals mördades på löpande band med USA:s tysta välsignelse.

Alla entusiasmerades de av ekonomen Milton Friedman och hans kontroversiella privatiseringsdoktriner: både Augusto Pinochet, Margaret Thatcher, Ronald Reagan och Boris Jeltsin. Friedman, som 1975 var i Sverige för att motta ekonomipriset till Nobels minne, är således frontfiguren i Kleins skildringar. Hon skildrar hur hans idéer skred till verket först av ovan nämnda politiker, men också av Kina, Ryssland, Thailand, Sydafrika, som från 1980-talet ägnat sig åt att privatisera, avreglera och skära ned sina statsbudgetar. Enligt Friedman skulle staten hålla marknaden fri från otillbörliga kontroller och restriktioner som skatter, transfereringar och allmännyttiga institutioner – för då skulle friheten blomstra och välfärdens tillväxt skjuta fart.

Chicagoskolans idéer verkställdes genom dekret under undantagstillstånd och i värsta fall med tortyr, terror och hämningslöst våld. Klein visar tydligt att Chicagoskolans pojkar mycket väl visste att deras ekonomiska åtgärder förutsatte tvångsåtgärder. Eftersom den ekonomiska politiken var ytterst impopulär hos de allra flesta invånare, fick den drivas igenom med våld. Milton Friedmans åsikt häri är att: ”Endast en kris – inbillad eller verklig – kan åstadkomma verklig förändring.”

Chockdoktrinen inleds och avslutas i amerikanska New Orleans efter orkanen Katrinas förödelse 2005. Efter katastrofen gick Friedman till orda i Wall Street Journal. Katastrofen gav New Orleans en möjlighet. I stället för att återställa dess skolsystem och bygga nya skolhus skulle de drabbade familjerna få en ”skolcheck” som kunde lösas in på privatskolor som en bestående reform, menade Friedman.

Här beskrivs kapitalismen som en hemsk och fasansfull ”chockdoktrin”. När orkanvindar ödelagt byar och städer, när tsunamin svept bort samhällen längs kusterna, när människor blivit traumatiserade av börskrascher och krig – först då under chockartade tillstånd kunde neoliberala krafter ta initiativet för att privatisera inhemska företag, släppa priserna fritt samt förbjuda fackförbundens framtida existens.

Chockdoktrinen kom att iscensättas på olika sätt, bland annat genom börsspekulationer, statskupper och olika typer av krigföring. Den har inneburit att länder skövlats på företag och naturtillgångar, att makt flyttats från offentliga till privata händer och att självständiga nationer fått utländska företag som hanterar deras ekonomiska tillgångar. Följderna av detta ser vi i dagens USA, men även i länder såsom Irak, hävdar Klein. Där har katastrofkapitalismen gjort en miljardaffär för det globala näringslivet som i sin tur skapat en ny bransch genom att staten lagt ut säkerhetsbevakningen på entreprenad till dyra koncerner – allt för att skuldsätta de amerikanska skattebetalarna, och med dem folken i Irak och Afghanistan.

Dokumentären är av naturliga skäl inte anpassad för inbitna kapitalister, för att den så effektivt ger oss rätt bild av kapitalismens dogmer och imperialistiska system. En sak som jag dock saknar i filmen är avsaknaden av ett politiskt alternativ.

Filmen diskuterades flitigt i slutet. Naomi sa att fackföreningar skulle börja kämpa, men HUR och PÅ VILKET SÄTT nämnde hon inget om. Vad som likaså saknades i slutet var att det är SOCIALISMEN som kan skapa ett annat samhälle, att Milton Friedmans så kallade ”nyliberalism” inte är annat än en intensifiering av borgarklassens utsugning av arbetarklassen. Hursomhelst är filmvalet en viktig inkörsport till tacklandet av den hänsynslösa kapitalismens ”chockdoktriner”!

Före och efter filmvisningen serverades varmt kaffe och te med tilltugg. Åhörarna kunde också lyssna på vacker gitarrmusik av och med Galo Espinoza. Tack för en bra organisation!

Text och bild:
Ljubomir T. Devic

Artikeln publicerad på Riktpunkt.nu den 18 mars.

Möten om skolpolitik

Artikel från kommunisternas tidning Riktpunkt. Den berör SKP Malmös offentliga möte om skolan som ägde rum den 10 februari.

På onsdagskvällen arrangerade Stockholmsdistriktet av Sveriges Kommunistiska Parti ett offentligt möte med tema skolpolitik. Partiet har tidigare antagit ett skolpolitiskt program som visar den riktning som SKP vill se för skolan och de förändringar som kommunisterna kämpar för. Dessa inbegriper bland annat ett avskaffande av skolmarknaden, som tillåter ett fåtal stora koncerner att göra hundratals miljoner i vinst på bekostnad av elevernas skolgång, samt ett närmande mellan arbetslivet och skolan, vilket skulle ge eleverna kunskap om hur det ser ut ute i samhället, men även stärka arbetarklassens inflytande på skolan.

Partiet har tidigare presenterat sitt program i Malmö och kommer under våren att göra det även i andra städer. Programmet är omfattande och diskuterar inte bara skolan under kapitalismen, men innehåller även ett avsnitt om den socialistiska och polytekniska skolan.

Mötena avslutades med frågor och en givande diskussion, som gav deltagarna möjlighet att diskutera och fråga ut partiföreträdare.

Text: Redaktionen/ Riktpunkt.nu
Bildtext: Foto från det skolpolitiska mötet i Stockholm.

Offentligt möte – presentation av Kommunisternas skolpolitik

Sveriges Kommunistiska Parti antog på sin senaste kongress ett skolprogram som är anpassat för ett modernt samhälle. Programmet tar upp de problem som lärare, föräldrar och elever dagligen upplever i skolorna, men utelämnar inte heller socialismen.

Även erfarenheterna från realsocialismens skolor är något vi tillsammans måste analysera – man gjorde otroliga pedagogiska framsteg i de socialistiska staterna, bland annat med den polytekniska utbildningen som ledstjärna.

Att partiet kan presentera ett program där dessa aspekter vägs in och vävs samman till ett helt program visar att vårt parti går framåt och mognar, såväl organisatoriskt som ideologiskt. Ta därför chansen att gå på nåt av de möten vi arrangerar, lär känna oss bättre och organisera dig för den socialistiska skolan!

Malmö
Lördagen den 10 februari
Kl. 15.00
Ystadvägen 32

Välbesökt möte om Oktoberrevolutionen

I en överfull partilokal uppmärksammades Oktoberrevolutionens 100-årsjubileum den 11 november. Medlemmar fick lämna plats och stå utanför för att de nya, sedan tidigare obekanta, som sökt sig till arrangemanget skulle få plats. SKP:s organisation i Lund slöt också upp.

Victor Diaz De Filippi från partistyrelsen höll ett tal om Oktoberrevolutionens betydelse, både i Ryssland och i Sverige. Avslutningsvis fastslog Victor att vår tids era, övergången från kapitalism till socialism, som inleddes i och med Oktoberrevolutionen fortsätter, trots motgångarna för snart 30 år sedan. Därefter följde en diskussion som gled in på alla möjliga ämnen. Flera ur publiken uttryckte uppskattning över arrangemanget och hoppades på fler offentliga möten med intressanta teman, där utrymme ges till efterföljande frågestund/diskussion. SKP Malmö lovade att så ska bli.

I samband med mötet knöts många nya kontakter som anmält intresse för att delta i kommande verksamhet. Både Riktpunkt och litteratur såldes och en av deltagarna valde att teckna sig för en prenumeration på tidningen.

Bussresa till Anti-NATO demonstration

SKP Malmö arrangerar en bussresa upp till den stora Anti-NATO demonstrationen lördagen den 16 september i Göteborg.

Program:

08.30 Avresa från Malmö
13.00 Samling för demonstrationen
SKP går under banderollen: Bekämpa imperialismen – socialism eller barbari
15.00 Demonstrationen anländer till Götaplatsen – tal och musik
17.30 Göteborg på egen hand/övriga aktiviteter/ SKP:s offentliga möte

SKP arrangerar ett offentligt möte:
Hur bekämpar vi imperialismen – kommunisternas alternativ.
Inledning av SKP, KPiD (Danmark), NKP (Norge), DKP (Tyskland)
Därefter frågor/diskussion
20.00 Avresa till Malmö

Pris: 300 Skr eller 250 Dkr
Anmälan till malmo@skp.se eller Jan, +46 (0)703-454216
Begränsat antal platser – först till kvarn. Betalning sker i samband med anmälan. Anmälan bekräftad först när betalning är gjord.

Sveriges Kommunistiska Parti Malmö
Foto: Karl-Johan Hjertström/Skånetrafiken

Relaterat:
ALLA TILL GÖTEBORG DEN 16 SEPTEMBER!
BEKÄMPA IMPERIALISMEN – SOCIALISM ELLER BARBARI! »
LÄS MER OM DEMONSTRATIONEN PÅ STOPPAAURORA17.se »

Vi firade Segerdagen

Den 9 maj firades Segerdagen i Malmö. Sveriges Kommunistiska Parti och Donbassföreningen arrangerade en lyckad manifestation. Håkan Jönsson talade för SKP, han började med att säga:

– Idag den 9 maj firas Segerdagen på olika platser runt om i världen. Störst är så klart firandet i de forna sovjetiska länderna, eftersom sovjetunionen var det land som fick betala det högsta priset.

Håkan Jönsson berättade att SKP tillsammans med ett 15-tal andra kommunistiska partier i Europa deltog vid en kransnedläggning i Berlin, vid Treptowerparken, till minne av de stupade soldaterna.

– Av de 50 miljoner som dödades i kriget kom hälften, omkring 25 miljoner, från Sovjetunionen. Deras insats ska aldrig få glömmas, av den anledningen är vi här idag.

– Vi är också här idag för att försvara Sovjetunionens helt avgörande betydelse i kampen mot nazism och fascism under andra världskriget då detta faktum döljs genom den anti-kommunistiska propagandan.

Han sa också att vi minns och hedrar alla de frivilliga förband, ofta med kommunister i spetsen, som gav sina liv i kampen mot fascism.

Lyft för SKP Malmö

I höstas nåddes vi i SKP Malmö av beskedet att det kommunala fastighetsbolaget MKB avser att göra om vår partilokal till studentbostäder. Partiet har under 40 år oavbrutet hyrt sina lokaler av MKB och detta har vi haft för avsikt att fortsätta med. Så när våren kom så fick vi äntligen ett erbjudande om en ny lokal som vi omedelbart kunde få tillträde till. Lokalen var i ganska risigt skick, med efter överenskommelse med MKB om material till renovering och ett stort antal timmar nerlagd på renovering av partiets medlemmar och sympatisörer, så har resultatet nu blivit att vi har en dubbelt så stor och bättre belägen lokal. Kort och gott, en bättre partilokal öppnades den 1 april.

I lokalen är det ständigt verksamhet. I lokalen säljes litteratur och på onsdagskvällarna arrangeras temamöten. Framöver är en del offentliga möten inplanerade, något som vi inte kunnat ha i den tidigare lokalen.

Ny adress är Ystadvägen 32.

Välkomna!
SKP Malmö

Foto: Fredrik Jönsson/Riktpunkt

Polisiär eller social kris?

Den tidigare SVT-journalisten Elisabet Höglund drar en lans för att förstärka polisen, en förstärkning som ska ske genom att militären ska involveras i det polisiära arbetet. I ett inlägg på sin blogg konstaterar hon att det ökade antalet skjutningar har gett upphov till en outhärdlig börda för polisen att bära själv, och då vill hon att bördan ska delas med militären eftersom det på vissa håll råder något som hon liknar vid ett krigstillstånd.

Att Sverigedemokraterna i Malmö instämmer är ju föga förvånande, de är en del av det etablissemang som varit drivande i den sociala nedrustningen, en politik som man försöker dölja med rasistiska slagord, man har konsekvent varit motståndare till alla reformer som i någon mån skulle förbättra de arbetandes läge.

Sverigedemokraterna ställer sig alltid på arbetsköparnas sida, vi har sett det i frågan om offentlig upphandling, import av arbetskraft, mot skattehöjningar och nerlagda röster i riksdagen för att införa ett socialt protokoll i Lissabonfördraget.

Ansvaret för den bedrövliga situationen på det sociala området i Malmö är både de styrande och den så kallade oppositionen ansvarig för. Och det är inte en situation som löses med huvudlösa förslag eller mer av den hittillsvarande politiken.

Att polisen liksom andra delar av den offentliga sektorn drabbats av omorganiseringshysterin är ju något som varit tydligt, omorganiseringar syftande till besparingar i den offentliga budgeten, de har varit legio de senaste åren inom i synnerhet sjukvård och skola. Men även inom andra delar av de samhälleliga strukturerna: Försäkringskassan, socialtjänst och inte minst inom arbetslöshetskassan på grund av den omfattande massarbetslösheten. Men också bostadsbristen som politikerna låtit växa för att hålla uppe bankernas profiter bidrar till utanförskap och sociala problem som är grogrunden för rekryteringen till kriminella gäng.

Det är en politik som skapat stora socioekonomiska problem som bidragit till en ökad kriminalitet, samtidigt som EU-medlemskapet har lagt hinder i vägen för att förhindra eller begränsa insmuggling av vapen och droger.

Polisen och politikerna har stora svårigheter att skilja på sociala protester och kriminalitet, där har man även betraktat de berättigade sociala protesterna som kriminalitet, och att tro att militären skulle kunna lösa socioekonomiska problem är ytterligare ett huvudlöst förslag.

Vi behöver social upprustning och en politik som bryter med EU-diktaturens politik.

Vi behöver en utökad demokrati och en möjlighet för medborgarna att påverka sin egen vardag, deras ”valfrihetspolitik” har hittills bara begränsat den och fört över skattepengar till kapitalisterna och storföretagen.

Det skamliga förslaget som infördes efter EU-protesterna i Göteborg 2001 möjliggjorde för polisen att inkalla militär vid social oro, ett förslag som snarast bör begravas. Vi minns fortfarande Ådalen där fem människor sköts ihjäl av militären – fem personer skadades.

Text: SKP Malmö
Foto: Fredrik Jönsson/Riktpunkt