Foto: Fredrik Jönsson/Riktpunkt

Polisiär eller social kris?

Den tidigare SVT-journalisten Elisabet Höglund drar en lans för att förstärka polisen, en förstärkning som ska ske genom att militären ska involveras i det polisiära arbetet. I ett inlägg på sin blogg konstaterar hon att det ökade antalet skjutningar har gett upphov till en outhärdlig börda för polisen att bära själv, och då vill hon att bördan ska delas med militären eftersom det på vissa håll råder något som hon liknar vid ett krigstillstånd.

Att Sverigedemokraterna i Malmö instämmer är ju föga förvånande, de är en del av det etablissemang som varit drivande i den sociala nedrustningen, en politik som man försöker dölja med rasistiska slagord, man har konsekvent varit motståndare till alla reformer som i någon mån skulle förbättra de arbetandes läge.

Sverigedemokraterna ställer sig alltid på arbetsköparnas sida, vi har sett det i frågan om offentlig upphandling, import av arbetskraft, mot skattehöjningar och nerlagda röster i riksdagen för att införa ett socialt protokoll i Lissabonfördraget.

Ansvaret för den bedrövliga situationen på det sociala området i Malmö är både de styrande och den så kallade oppositionen ansvarig för. Och det är inte en situation som löses med huvudlösa förslag eller mer av den hittillsvarande politiken.

Att polisen liksom andra delar av den offentliga sektorn drabbats av omorganiseringshysterin är ju något som varit tydligt, omorganiseringar syftande till besparingar i den offentliga budgeten, de har varit legio de senaste åren inom i synnerhet sjukvård och skola. Men även inom andra delar av de samhälleliga strukturerna: Försäkringskassan, socialtjänst och inte minst inom arbetslöshetskassan på grund av den omfattande massarbetslösheten. Men också bostadsbristen som politikerna låtit växa för att hålla uppe bankernas profiter bidrar till utanförskap och sociala problem som är grogrunden för rekryteringen till kriminella gäng.

Det är en politik som skapat stora socioekonomiska problem som bidragit till en ökad kriminalitet, samtidigt som EU-medlemskapet har lagt hinder i vägen för att förhindra eller begränsa insmuggling av vapen och droger.

Polisen och politikerna har stora svårigheter att skilja på sociala protester och kriminalitet, där har man även betraktat de berättigade sociala protesterna som kriminalitet, och att tro att militären skulle kunna lösa socioekonomiska problem är ytterligare ett huvudlöst förslag.

Vi behöver social upprustning och en politik som bryter med EU-diktaturens politik.

Vi behöver en utökad demokrati och en möjlighet för medborgarna att påverka sin egen vardag, deras ”valfrihetspolitik” har hittills bara begränsat den och fört över skattepengar till kapitalisterna och storföretagen.

Det skamliga förslaget som infördes efter EU-protesterna i Göteborg 2001 möjliggjorde för polisen att inkalla militär vid social oro, ett förslag som snarast bör begravas. Vi minns fortfarande Ådalen där fem människor sköts ihjäl av militären – fem personer skadades.

Text: SKP Malmö
Foto: Fredrik Jönsson/Riktpunkt

Print Friendly, PDF & Email

Partiet har djupa rötter i den svenska arbetarklassen. Det grundades 1917 ur det dåvarande socialdemokratiska partiet som en följd av kampen mot revisionen av marxismen. Det växte fram i kampen för fred, arbete och bröd, för demokrati, proletär internationalism och socialism.

Lämna en kommentar

Next ArticleLyft för SKP Malmö