Foto: Fredrik Jönsson/Riktpunkt

Polisiär eller social kris?

Den tidigare SVT-journalisten Elisabet Höglund drar en lans för att förstärka polisen, en förstärkning som ska ske genom att militären ska involveras i det polisiära arbetet. I ett inlägg på sin blogg konstaterar hon att det ökade antalet skjutningar har gett upphov till en outhärdlig börda för polisen att bära själv, och då vill hon att bördan ska delas med militären eftersom det på vissa håll råder något som hon liknar vid ett krigstillstånd.

Att Sverigedemokraterna i Malmö instämmer är ju föga förvånande, de är en del av det etablissemang som varit drivande i den sociala nedrustningen, en politik som man försöker dölja med rasistiska slagord, man har konsekvent varit motståndare till alla reformer som i någon mån skulle förbättra de arbetandes läge.

Sverigedemokraterna ställer sig alltid på arbetsköparnas sida, vi har sett det i frågan om offentlig upphandling, import av arbetskraft, mot skattehöjningar och nerlagda röster i riksdagen för att införa ett socialt protokoll i Lissabonfördraget.

Ansvaret för den bedrövliga situationen på det sociala området i Malmö är både de styrande och den så kallade oppositionen ansvarig för. Och det är inte en situation som löses med huvudlösa förslag eller mer av den hittillsvarande politiken.

Att polisen liksom andra delar av den offentliga sektorn drabbats av omorganiseringshysterin är ju något som varit tydligt, omorganiseringar syftande till besparingar i den offentliga budgeten, de har varit legio de senaste åren inom i synnerhet sjukvård och skola. Men även inom andra delar av de samhälleliga strukturerna: Försäkringskassan, socialtjänst och inte minst inom arbetslöshetskassan på grund av den omfattande massarbetslösheten. Men också bostadsbristen som politikerna låtit växa för att hålla uppe bankernas profiter bidrar till utanförskap och sociala problem som är grogrunden för rekryteringen till kriminella gäng.

Det är en politik som skapat stora socioekonomiska problem som bidragit till en ökad kriminalitet, samtidigt som EU-medlemskapet har lagt hinder i vägen för att förhindra eller begränsa insmuggling av vapen och droger.

Polisen och politikerna har stora svårigheter att skilja på sociala protester och kriminalitet, där har man även betraktat de berättigade sociala protesterna som kriminalitet, och att tro att militären skulle kunna lösa socioekonomiska problem är ytterligare ett huvudlöst förslag.

Vi behöver social upprustning och en politik som bryter med EU-diktaturens politik.

Vi behöver en utökad demokrati och en möjlighet för medborgarna att påverka sin egen vardag, deras ”valfrihetspolitik” har hittills bara begränsat den och fört över skattepengar till kapitalisterna och storföretagen.

Det skamliga förslaget som infördes efter EU-protesterna i Göteborg 2001 möjliggjorde för polisen att inkalla militär vid social oro, ett förslag som snarast bör begravas. Vi minns fortfarande Ådalen där fem människor sköts ihjäl av militären – fem personer skadades.

Text: SKP Malmö
Foto: Fredrik Jönsson/Riktpunkt

Från Uppsala till Malmö

Det händer grejer. Förra helgen var kamrater från Uppsala på besök i Malmö där utbildning, stärkande av kontakter och julbord var några av aktiviteterna som stod på schemat. Innan hemfärden hann vi med en stadsrunda och fick b.la. besöka Malmö hamn där det i början av 1900-talet låg ett fartyg vid namn Amalthea. Fartyget huserade brittiska strejkbrytare som tagits in när hamnarbetarna i Malmö gått ut i strejk för bättre villkor. För att protestera mot strejkbrytarna valde socialisten Anton Nilsson att ro ut i en liten eka och placera en laddning dynamit på fartyget Amalthea. För detta dömdes Anton till döden, ett straff som senare benådades och omvandlades till livstids straffarbete. Inom såväl den nationella som internationella arbetarrörelsen drogs kampanjer igång för att frige de som dömts för dådet. Opinionen var enorm och år 1917 tågade över 10 000 arbetare till det fängelse i Härnösand som Anton satt fängslad i. Trycket på styrande politiker blev så stort att han några månader senare släpptes ut ur fängelset. Efter fängelsevistelsen lämnade han Sverige och tog värvning i Sovjetunionens röda armé. Anton Nilsson dog 1989 vid en ålder av 101 år.

SKP Uppsala

Kommunisternas årliga julbord

Ett julbord med läckerheter för veganer, vegetarianer och allätare.

Plats och tid: Katrinelunds Folkets Hus, Celsiusgatan 31 vån 2 (RSMH:s lokal) lördagen den 3 december 2016 klockan 19.30. Samma dag och plats, klockan 15.00, blir det föredrag och diskussioner på temat Socialism, fascism och realsocialismen, det beräknas pågå fram till julbordsstarten.

Föreläsningarna är gratis, julbordet kostar 100 kronor plus ev. dricka utöver julmust och mineralvatten.

Förhandsanmälan senast den andre december till malmo@skp.se eller telefon 070-405 86 45.

Nyfiken på kommunismen?

Efter succén i Stockholm och Uppsala så erbjuds nu också Kommunistisk grundkurs i Malmö för alla intresserade. Kursen varvar föreläsningar med grupparbete och självstudier. Kursen är ett måste för alla som vill lära sig mer om den kommunistiska ideologin.

Marx, socialismen och den orättvisa kapitalismen.
Lenin och imperialismen. Fascism och krig. Och mycket mer.

Lär dig grunderna i den kommunistiska ideologin på fem träffar i Malmö.

Onsdagarna 9, 16, 23, 30 november och avslutning lördagen den 3 december.

Anmäl dig senast 1 november till malmo@skp.se.

Sveriges Kommunistiska Parti Malmö

Manifestation för att stoppa TTIP och CETA

Ja till miljö, välfärd och demokrati! Som ett led i den Nationella aktionsdagen mot TTIP och CETA i Sverige avhölls ett möte i Malmö den 17 september, möten och manifestationer hölls också i Stockholm och Göteborg.

Riktigare hade kanske varit att kalla den en europeisk aktionsdag därför att i många städer i Europa avhölls liknande manifestationer. 80 000 människor demonstrerade på lördagen i Berlin och ett tiotal andra städer i Tyskland.

Handelsavtalen TTIP, mellan EU och USA, och CETA, mellan EU och Kanada, håller på att färdigställas. Båda är långtgående avtal som ger företag rätten att stämma stater för uteblivna vinster, och ger samma företag ett stort inflytande över ny lagstiftning. Miljö, djurskydd, konsumentskydd, välfärd och demokrati får stå tillbaka.

TTIP handlar om mycket mer än handel: EU och USA har redan avskaffat eller sänkt de flesta tullar, därför siktar frihandelsavtalet främst mot att likrikta och standardisera regler och lagar, märkningar och godkännande procedurer över Atlanten.

TTIP håller på att förhandlas, men de läckta sluttexterna samt kommentarer från EU-kommissionen och USA:s förhandlare visar att det finns all anledning att oroa sig. CETA har redan färdigförhandlats och ska skrivas under av kommissionen innan det går till parlamentet och medlemsländerna att godkänna. Medlemsländerna har vetorätt men kommissionens förslag är att CETA ändå ska införas provisoriskt.

Medborgarna och det organiserade civilsamhället har vägrats tillgång till förhandlingsbordet, medan näringslivets lobbyister har haft privilegierad tillgång till information och möjlighet att bli hörda. Allmänheten har bara tillgång till en rad läckta dokument från förhandlingarna, som det aldrig var meningen att befolkningen skulle ha insyn i.

Den 22-23 september träffas EU:s ministerråd för handel. Då tar man sannolikt beslut om att rekommendera ett godkännande av CETA.

I Malmö samlades cirka 500 människor som fick höra tal av bland annat Gunilla Andersson, Nätverket Gemensam Välfärd, Magnus Thelander från Transportarbetareförbundet, Ellie Cijvat från Jordens Vänner och Kristian von Svensson stod för musiken.

Samtliga talare var överens om att TTIP- och CETA-avtalen måste stoppas och uppmanade till ökade aktiviteter.

Ge inte bort våra möjligheter att demokratiskt bestämma över våra samhällen!

Artikel från Riktpunkt.nu.

Kommunistisk festival i Danmark

Den 20 och 21 augusti genomförde Kommunistisk Parti i Danmark sin årliga K-festival i Köpenhamn, platsen för festivalen var Nörrebroparken. Kamrater från SKP närvarade och tog del av politiska diskussioner, föredrag, musik och god mat.

Talade gjorde bland annat representanter från Folkrörelsen mot EU, Konstnärer för fred, Hands of Venezuela och Ungkommunisterna i Danmark med åtföljande diskussioner.

Musiken framfördes av Fatma Altay, ett turkiskt band, men också Sjömansorkestern och Benny Holst Trio framträdde.

Manifestation på Segerdagen

SKP Malmö firade, tillsammans med ungdomsförbundet, SKU, Segerdagen till minne av segern över nazisterna i Andra världskriget.

Det var internationell solidaritet och vackert väder på Gustav Adolfs Torg där manifestationen inleddes klockan 18.

Victor Diaz De Filippi, partiordförande för Sveriges Kommunistiska Parti, började med att tala om att det alltmer blivit populärt att koppla ihop nazism och kommunism. Orsaken, sade han, är att misstänkliggöra allt som är progressivt och i dagens läge där kapitalismens kris skapar massarbetslöshet, bostadsvräkningar och till och med svält.

Victor Diaz De Filippi citerade Dagens Nyheters legendariske chefredaktör Herbert Tingsten.

– En person som knappast kunde kallas för att vara vänster, som trots allt kunde förklara fascismens klassnatur. I Nazismens och fascismens idéer skrev han följande:

”Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerliga, antisocialistiska folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning.”

Han förtydligade Sveriges Kommunistiska Partis krav om att Sverige behöver en ny politik till exempel – för en återförstatligande av skolan – mot ett närmande av Nato.

– Men en ny politik handlar mycket mer än en utbyggd offentlig sektor. Det handlar om att ta makten över våra liv där vi gemensamt skapar en ny produktion som bygger på det samhälleliga behovet istället för profit till enskilda.

– Med andra ord en revolutionär omdaning av samhället.

mannenilsson-2016

Manne Nilsson, SKU.

I slutet av talet sade Victor Diaz De Filippi att det enda sättet att krossa fascismen för gott är att skapa ett nytt samhälle som är befriat från en människas utsugning av en annan.

Manne Nilsson, från Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund, sade att vi tillsammans skulle hedra minnet av hjältarna som skapade fred i Europa.

– Men låt oss också komma ihåg att vi är arvingar och ättlingar till dessa hjältar. Tillsammans kommer vi att skapa en enad front mot dagens fascism.

1 maj-firande med strålande majsol

SKP:s Malmöorganisation uppmärksammade arbetarklassens internationella högtidsdag – 1 maj. Under parollen Fred, Arbete, Socialism genomfördes ett torgmöte i strålande solsken.

Mötet genomfördes på Triangeln där ett 60-tal medlemmar och sympatisörer slöt upp för att lyssna på tal av Håkan Jönsson, ordförande SKP Malmö, Edin Bellanius, SKP:are och aktiv i aktionsgruppen Nej till NATO, Jan Jönsson, Riktpunkts redaktör, och Victor Diaz De Filippi, partiordförande för SKP. Marie Norgren från SKP Lund tjänstgjorde som konferencier. Hälsningar framfördes också från Donbassföreningen och Svensk-Kubanska föreningen.

Edin Bellanius.

Edin Bellanius.

Böcker och tidningar såldes och vid bokbordet genomfördes intressanta samtal med nya anhängare.

– Arrangemanget blev lyckat, en del nya som vi inte träffat tidigare dök i år upp, säger Håkan Jönsson.

Marie avslutade mötet med att uppmana de närvarande att sluta upp i SKP Malmös nästa manifestation som äger rum på måndag. Då högtidlighålls minnet av segerdagen och kommunisternas helt avgörande insatser i andra världskriget ska uppmärksammas på Gustav Adolfs torg den 9 maj klockan 18.00.

Malmös kommunister stod enade inför internationella kvinnodagen

Lördagen den 5 mars samarrangerade Sveriges Kommunistiska Parti Malmö och Kommunistiska Partiet Malmö, med respektive ungdomsförbund, en lyckad manifestation inför internationella kvinnodagen.

Lisa Engström.

Lisa Engström.

Torgmötet inleddes klockan 12 på Möllevångstorget av konferencier Lisa Engström. Sedan talade Marie Norgren (SKP), Karin Brag (KP), Victor Diaz De Filippi (SKP) med flera. Åhörarna lyssnade till trevlig musikunderhållning av bland annat Nadia Montes.

– Det blev ett lyckat arrangemang som visar att när två kommunistiska partier samarbetar leder det till framgång, säger Håkan Jönsson, SKP Malmös ordförande.

Victor Diaz De Filippi.

Victor Diaz De Filippi.

Victor Diaz De Filippis tal:
Internationella kvinnodagen kommer i år liksom många tidigare år att firas i hela världen, och det är ju glädjande. Initiativtagarna ville genom att lyfta fram en internationell kvinnodag i synnerhet lyfta fram arbetarkvinnornas situation och mobilisera dessa för förändringar i samhället som gav dem lika rättigheter, inte bara i hemmet utan framför allt på arbetsmarknaden.

Clara Zetkin var övertygad om att kvinnornas frigörelse hängde intimt samman med arbetarklassens frigörelse, och arbetarklassens frigörelse var inte möjlig utan kvinnans frigörelse från slavarbetet i hemmet och på arbetsmarknaden. Och utvecklingen har inte kunnat vederlägga hennes övertygelse.

Fortfarande är arbetarklassen av båda könen bunden vid löneslaveri och utsätts för exploatering. Formerna har förändrats på de drygt hundra år som förflutit sen internationella kvinnokonferensen i Köpenhamn beslutade att göra den 8 mars till en kampdag för arbetarkvinnorna, men i de praktiska handlingarna är förändringarna för små för att kvinnorna ska kunna nöja sig med dessa.

Trots att nästan alla partier från moderaterna till yttersta vänstern numera bekänner sig som feministiska partier och att det dessutom har bildats ett speciellt feministiskt parti, med en avhoppad vänsterpartist som ledare, står frågan om arbetarkvinnornas rättigheter fortfarande och stampar på samma plats. Varken rödstrumpor, feministiskt initiativ eller andra borgerliga kvinnorörelser har haft kraft och förmåga till verklig förändring, och frågan är om de egentligen har haft viljan. Det har snarare varit en anpassning till den borgerliga individualistiska ideologin där det gäller att armbåga sig så långt fram som möjligt. Nu har man i mångt och mycket lyckats ersätta klasskampen genom att göra feminismen till en modenyck med starka populistiska drag, så att alla politiska krafter skall kunna fira Internationella kvinnodagen.

Så har det inte alltid varit. Från början klassades den Internationella kvinnodagen som ett kommunistiskt jippo för att splittra familjen och under mellankrigstiden förbjöds manifestationer på Internationella kvinnodagen i flera länder. Manifestationer och demonstrationer som oftast vände sig mot de fascistiska hoten, krävde fred och kvinnornas rätt till arbete på lika villkor med männen.

Hitintills hade kvinno- och barnarbete mest betraktats som en möjlighet för kapitalägarna att utvidga sina profiter genom att efter behov dra in kvinnor och barn i produktionen, främst för att kunna pressa ner lönerna.

Den 7 mars 1980 undertecknade Sverige FN- deklarationen ”Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor” vilken trädde i kraft den 3 september 1981. Artikel 11 lyder som följer: 1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa samma rättigheter särskilt a) rätten till arbete såsom en oförytterlig rätt som tillkommer alla människor; b) rätten till samma anställningsmöjligheter, inklusive användning av samma urvalskriterier vid anställning; c) rätten till fritt val av yrke och anställning, rätten till befordran, anställningstrygghet samt alla anställningsförmåner och tjänstevillkor, liksom rätten till yrkesutbildning och omskolning, inklusive lärlingsutbildning, högre yrkesutbildning och återkommande utbildning; d) rätten till lika lön, inklusive förmåner, och till lika behandling vad beträffar arbete av lika värde liksom till lika behandling i fråga om arbetsvärdering; e) rätten till social trygghet, särskilt då det är fråga om pensionering, arbetslöshet, sjukdom, invaliditet och ålderdom samt annan arbetsoförmåga liksom rätten till betald semester; f) rätten till arbetarskydd, inklusive skydd för fortplantningsfunktionen.

I samband med FN- deklarationen har internationella kvinnokonferenser hållits i Mexico City 1975, Köpenhamn 1980, Nairobi 1985 och Peking 1995, men ingen av konferenserna har kunnat lyfta frågan om jämställdhet som konferensen inspirerad av Clara Zetkin i Köpenhamn.

Därför att frågan om jämställdhet inte handlar om hur många kvinnor som sitter som VD eller i bolagsstyrelser i de imperialistiska företagen. Imperialism och kapitalism är bärare av klassorättvisor, utsugning och förnedring och för oss kommunister är det självklara valet att avskaffa dessa institutioner för att skapa ett verkligt demokratiskt och rättvist samhälle. Vi kommunister nöjer oss inte med representation, vi tror inte på något imaginärt systerskap eller särskilda kvinnliga egenskaper. Trots att feminismen har blivit ett modeord, ett bihang som feministisk utrikespolitik och feministiska invandringspolitik kan vi när vi närmare skärskådar vad som ligger bakom tydligt se att under namnet feminism förs det en oerhört reaktionär politik, en politik har inneburit, sänkta löner och sänkta bidrag till kvinnliga ensamstående föräldrar för att inte prata om död och förintelse. Madelaine Albright, Cherie Blair, Hilary Clinton, Birgitta Olsson och Margot Wallström för att inte glömma bort Svenskt näringslivs VD Carola Lemne är kvinnor som bekänner sig till feminismen vars intressen knappast sträcker sig till sina så kallade systrar som tillhör det arbetande folket.

Vi kommunister tror på en gemensam kamp oavsett kön, att det är klasskampen som förändrar världen. 8 mars är en socialistisk kampdag, så låt oss fira den som en sådan också. Ingen klasskamp utan kvinnokamp och ingen kvinnokamp utan klasskamp.

Artikel från Riktpunkt.nu.